Moa Haeggblom

Har nu suttit insydd i mitt rum sen i måndags med världens halsont och feber. Inte så värst roligt, men imorgon bär det troligtvis av mot skolan i alla fall. Det är ju trots allt fredag och jag har börjat tröttna rejält på de mexikanska ”telenovela” som ständigt rullar på tv:n. Tänk dig skilda världar eller vita lögner eller vad de där svenska såporna hette för några år sedan och lägg till en sombrero och en mustasch, be dem skrika på spanska och gråta var och varannan minut så har du en mexikansk telenovela! Det kanske mest anmärkningsvärda är att det är diskussionsämnet nummer ett i skolan. Det enda samtalsämne där du kan prata med din lärare som om ni vore vänner. Jag försöker mest hålla mig för skratt.

Nu har det gått så lång tid att jag inte har en aning om vad som har hänt sen sist. Det har blivit ett lite uppehåll i skrivandet, mestadels tror jag det beror på att det känns konstigt att sitta och skiva om sin vardag. Inget jag skulle göra hemma direkt, men jag kan börja med att tala om att skolan har dragit igång igen. Efter två månaders vinterlov var det ganska skönt att vara tillbaka i klassrummet med skoltröjan på. Dock är det inte riktigt min melodi att börja skolan klockan 7 varje morgon, så jag tröttnade ganska snabbt och nu efter tre veckor i skolan längtar jag till nästa lov! Förutom skolan har det rullat på som vanligt med bio, filmkvällar och restaurangbesök. Utöver detta vanliga har jag även hunnit med att åka till Mexicali.

Det blev en hel helg i denna stad med min gamla värdfamilj, eftersom min gamla värdsyster nu kommit hem från Australien och pluggar i Mexicali. Staden är egentligen en väldigt konstig stad. Mitt ute i ingenstans, eller snarare mitt ute i öknen, ligger denna stad med cirka 1 miljon invånare.  Stekhett under sommarmånaderna då termometern visar uppåt 50 grader och det är absolut snustorrt i luften. Turligt nog åkte jag dit nu när man inte dör av värmeslag men det är tillräckligt varmt för att sitta med shorts och linne i skuggan. I Mexicali blev det ett antal carne asada (mexikansk grillfest) med vänner till familjen. Det tittades även på super bowl, eftersom amerikansk fotboll är stort även i Mexiko. Dock har jag noll koll på reglerna, men det spelar inte någon större roll då det viktigaste är att kunna skrika sig hes med resten av mexikanarna!

Tänk att det redan har gått mer än ett halvår sedan jag kom hit. Sjukt. Inte mycket tid kvar tills jag åker tillbaka nu, och det är fortfarande så mycket jag vill göra och uppleva här borta så tiden känns knapp. Men jag får försöka ta vara på den tid jag får helt enkelt!


Patrizia och jag stack och åt hamburgare en dag, och vi försökte visa att vi inte var några amerikanska turister då vi proppade i oss chili och jag vet inte vad (bilden). Inget jag kan rekomendera om man är lika känslig som mig för stark mat.


I bakgrunden skymtar den utsikt som vi har från skolparkeringen!





Chokladbollstillverkning med Barbara!

Har hunnit med att lära mig laga mer mexikansk mat! Denna gång lärde jag mig göra en äkta mexikansk salsa och frijoles. Frijoles är en slags röra av bönor som äts till allt. Dessutom fick vi lära oss hur man gör äkta enchiladas, både med kyckling och med ost. Mums! Kan ju säga att de inte alls smakar som de vi gör hemma i ugnen. Dessa är så otroligt mycket godare. Utöver att laga mat har jag bland annat lagat italienska kakor och varit på ytterligare ett rotarymöte som slutade med att jag och alla rotarygubbar åt tacos på gatan i flera timmar… Härliga gubbar och nu har jag träningsvärk i skrattmusklerna. På tal om träning har jag börjat gå på zumba som är en blandning mellan aerobics och latinska danser. Riktigt kul och jag kan verkligen rekommendera att prova på!


Una enchilada de pollo, una tostada y arroz!

Fredags kväll börjades förberedelserna av att packa ihop mat i olika påsar tillsammans med min rotaryklubb och andra frivilliga rotarymänniskor från Mexiko och USA. Jag träffade mängder av vettiga och trevliga människor och plastpåsarna fylldes med lök, potatis och tonfisk på burk. Fotbollar blåstes upp och filtar lassades in i bilarna medan det bjöds på tequila. Jag visste inte riktigt hur jag skulle se på detta, men typiskt dessa gubbar var det i alla fall. Vid 10-tiden återvände jag hem för att får en natts god sömn för att sedan orka gå upp tidigt lördag morgon.

Klockan 8 blev jag upplockad för att äta frukost med alla rotarianer. Som vanligt var det ingen liten frukost… Frijoles (bönor), potatis, tortillas, chilaquiles, kött med någon konstig röra mm. För mig sådär tidigt på morgonen var det lite svårt att trycka i sig. Efter frukosten begav vi oss ut till de områden där vi skulle dela ut de påsar med mat som vi paketerat dagen innan. Återigen chockades jag av de otroligt stora klasskillnader som finns här. Detta område var verkligen ett av de mest fattiga och utsatta i Ensenada och folk hopades runt skåpbilen så fort vi kom dit. Hur mycket påsar och filtar vi än hade tagit med så hade det ändå inte räckt. Det räcker aldrig. Det gjorde verkligen ont att säga att allt var slut när de flesta fortfarande stod kvar på gatan. Efter detta område åkte vi vidare till ett annat där vi skulle dela ut leksaker till barn. Om det gjort ont i själen innan var det inget jämfört med nu. Av någon konstig anledning lyckades jag bli ansvarig för allt när de spansktalande rotarianerna stack iväg för att hämta mer leksaker. Där stod jag och amerikanerna och skulle börja dela ut leksaker. Fick då prova på jobbet som tolk, och det blev hemskt rörigt när även en norrman började prata med mig på norska och jag förväntades prata svenska mitt i allt. Förvirrande. Men i alla fall, även här räckte inte leksakerna till alla barn som lydigt ställt sig i ett långt ringlande led. Jag visste inte riktigt vad jag skulle ta mig till så jag började spela fotboll med smågrabbarna. En lärorik dag som verkligen fick mig att tänka. Skallen gick på högvarv, så när jag kom tillbaka till mitt hus blev det bums i säng.



Mexikansk frukost







Fråga mig inte varför det hängde skor på detta vis i hela området. Jag hittar faktiskt ingen bra förklaring...

Här har det lagats mat, mexikansk mat till och med! Igår, torsdags, blev jag och Patrizia bjudna hem till tía Patty (min gamla värdmammas brors fru om det ska vara noga) för att lära oss att laga mole. Mole är en typisk mexikansk maträtt som när jag första gången provade tyckte smakade pyton. Tredje gången gick det att äta och efter sådär fem gånger var det riktigt gott! Med kameran i högsta hugg fotograferades precis allt och pennan användes flitigt för att få allt rätt. Vi lärde oss också att göra en typisk mexikansk ”extrarätt” som förvånansvärt nog inte har något namn, men gott var det. Enkelt var det också, inga konstiga ingredienser så troligtvis kan även detta göras hemma i Sverige! Dock äts nästan all mexikansk mat tillsammans med majstortillas vilket blir ett litet problem där hemma… Men om jag ser till att lära mig hur även de tillagas kan ni få smaka på äkta mexikansk mat när jag kommer tillbaka ;)


Mole på gång! Innehåller en hel del konstiga ingredienser... Bland annat tomatsås, socker, o'boy, chili, jordnötssmör och kyckling såklart. Som sagt, första gången kommer smaken som en chock och du vet inte riktigt vad det smakar men efter ett tag vänjer du dig vid smaken och så njuter du!



Här grillas chili till extrarätten. När hela chilin är bränd och svart sköljs den under kallt vatten och man skalar då av allt det brända som inte används i matlagningen. Tydligen väldigt vanligt att man gör så här i mexikansk matlagning.



Nu har utöver chilin även tillsatts majs, lök, ost, crema och en rad andra kryddor. Otroligt gott!



Så här äts det. Lägg även märke till att de endast äter med en gaffel! Vet inte hur många gånger jag har frågat om det finns en kniv tillgänglig...



Efterätt! Denna dagen var det en speciell efterätt eftersom det var den 6 januari vilket innebär "Día de Reyes" och då ska alltid denna efterätt ätas vid namn "Rosca". För en tid tillbaka firades inte jul med presenter i Mexiko. Istället gav man presenter till varandra den 6 januari eftersom det var på denna dag som de tre vise männen kom med sina gåvor. Inuti kakan finns en statyett av jesubarnet och den person som får statyetten när de skär sig en bit måste den 2 februari anordna en fest!

December brukar alltid vara en hektisk månad, vilket det självklart har varit här borta också. Till att börja med har min värdfamilj en båt som vi åkte ut med en heldag. Tur med vädret hade vi, kändes som varm sommar. Dessutom fick vi se delfiner! Sedan såhär i decembertid anordnas posadas titt som tätt, alltså fest med mat som alla tar med sig. Bland annat anordnade vi utbytesstudenter en egen middag där alla tog med sig julmat från sitt hemland! Jag hade faktiskt gjort hemgjorda köttbullar och chokladgodis och allt gick åt på en gång. Utöver denna posadan vet jag inte hur många jag har varit på. Men en som var väldigt lyckad var när alla mina värdkusiner till min gamla familj träffades. Eftersom de är cirka 20 stycken blev det livat!

Men det kanske allra viktigaste som hänt är faktiskt att jag fyllt 18! Jag är vuxen nu, herre min tid! Födelsedagen firades med att gå ut och äta lunch på restaurang med min värdmamma och värdbror. Sedan inhandlades en tårta och de sjöng födelsedagssången och jag blåste ut ljusen, väldigt lik den svenska traditionen. Senare på kvällen blev det restaurang ännu en gång med vänner som senare följde med hem och sjöng karaoke för fulla muggar! Väldigt lyckad födelsedag med presenter och ett antal otroligt goda tårtor. Dock känner jag mig inte speciellt mycket äldre. Har fortfarande en hel del regler i huset och ironiskt sett lyckades jag få utegångsförbud veckan efter det att jag blivit vuxen...

Klockan 6 på julaftons morgon vaknade jag av att min väckarklocka ringde. Med en gång loggade jag in på skype där familjen skulle börja kolla på Kalle Anka. Aldrig i mitt liv att jag missar Kalle på julafton, så med webkameran framför tvn njöt jag av Kalle och alla hans vänner! Fick lite svensk julkänsla vilket jag inte hade haft tidigare. Den svenska julen är något som jag saknar riktigt mycket. Julen här ger inte alls samma känsla med sjungande plastrenar och blinkande neonlampor. Dessutom firas inte julen den 24e december som hemma. På julaftonskvällen den 24e åkte jag med familj hem till en släkting där de skålade om året som varit. Men efter det åkte alla hem till sig och åt vanlig middag. Det var hela julaftonen. Men sedan på juldagen blev det till att gå upp tidigt för att öppna presenter och sedan kom släkten på middag. Efter att ha umgåtts med släkten några timmar är det väldigt vanligt att man träffar sina kompisar och hittar på något, vilket var precis vad jag gjorde. En annorlunda jul då julen för mig alltid spenderas med familjen. Men så firas julen här och det har varit roligt att uppleva det också!













"julmaten"


God Jul!

Det blev att dra till stranden med surfarna! Dock provade jag inte själv att glida runt på vågorna, tänker nog vänta lite med det tills vattnet blir en aning varmare. Men det såg riktigt roligt ut och jag ska bannemej lära mig så småningom!

Nu ni, har det hänt grejer! Jag vet faktiskt inte riktigt vad jag ska börja men den största nyheten är såklart att jag har bytt värdfamilj. Nu bor jag tre kvarter längre ner på samma gata i ett gigantiskt hus med alarmsystem och pool. Synd att det inte är sommar så att jag kunde utnyttja poolen också. Familjen i sig skiljer sig rejält mot min förra familj och allt vad jag är van vid. För mig känns det konstigt att ha min egen privatchaufför och regler om vad jag får och inte får göra i hemmet. Med plånboken full här i Mexiko blir det lätt till att man stänger in sig i huset där det känns lite tryggare. Som tur är har jag mina vänner sedan innan och även min gamla värdfamilj som jag umgås mycket med. Men den nya värdfamiljen har väl också sina fördelar. Eftersom min värdpappa äger halva staden går jag gratis på stans lyxiga gym där det finns pool och till och med bastu. Jag tror att jag tog kål på några tanter när jag vred upp värmen i bastun. Stackarna. Men en 60-gradig bastu är inget att ha.

Eftersom det gått sådär två veckor sedan jag skrev sist har jag hunnit med en del som bland annat gå på mexikansk teater, äta äkta hemlagad italiensk pasta med tomatsås, gå på julmiddag med hela rotary och åka till min nya värdfamiljs ranch. Kan också meddela att jag har haft vinterlov sedan 28 november och ska njuta ordentligt fram till dess att skolan börjar igen i början av februari!







En bananplanta


Solmogna apelsiner


Granatäpplen


Ingen aning vad denna frukt heter, och det fanns flera som jag inte visste namnet på men som smakade smaskens ute på ranchen.

med min värdfamilj… Imorgon blir det byte av familj så denna helg har jag faktiskt bara tagit det lugnt och kollat på ett antal filmer, ätit mängder av popcorn och helt enkelt umgåtts med mina värdföräldrar. Det har faktiskt för ovanlighetens skull vart molnigt nästan hela helgen och till och med duggat lite. Detta innebär att alla mexikanare stannar hemma och gör absolut ingenting. Möjligtvis kan de lämna huset för att gå och äta tacos, men det är nog allt. Det blir lite problematiskt eftersom vägarna förvandlas till pooler och det går inte att ta sig någonstans. Staden är inte direkt bygd för vatten. Men jag har ändå lyckats dra med mig några hederliga vattenkämpar för att titta på Harry Potter och äta på restaurang.

Nu är klockan mycket och jag borde egentligen sova nu. Jag borde också ha packat alla mina saker eller i alla fall börjat, men väskan står fortfarande lika tom. Det känns faktiskt lite sorligt att behöva packa ihop allt man lyckats samla på sig under 3 och en halv månader och byta familj även om jag bara ska flytta ett par hus länge ner på gatan. Jag har verkligen trivs här och vi får bara hålla tummarna för att allt fungerar lika bra med nästa familj. Dock vet jag att jag alltid är välkommen tillbaka hit och min värdmamma har redan börjat planera middagen för min 18-årsdag med släkten!


En trottoarkant i Ensenada...


Mexikansk mat. Kan berätta att den där röda salsan till höger nästan tog livet av mig.


Detta efter lite duggande på förmiddagen. Vi började förstå varför trottoarerna räcker upp över knäna...

Den där friheten och det där ansvaret som är så självklart där hemma i Sverige är något som fattas här borta. Man känner sig näst intill som ett litet barn igen. Ett barn som måste fråga om skjuts vart man än ska, som inte kan gå ut på en promenad själv och som inte får lämna skolans område. Det är annorlunda. Det känns som om jag hade mer ansvar i sjätte klass när jag faktiskt vid ett tillfälle fick tillåtelse att på egen hand gå till affären. Kanske beror det på att Mexiko är ett farligare land, kanske inte. Barn och ungdomar som växer upp här lär sig inte att ta ansvar i den utsträckning som jag är van vid. Måste tillägga att detta berör de ungdomar som jag har träffat och lärt känna, som går på stans dyraste privatskola. Det skulle aldrig finnas i mitt huvud att jag skulle skaffa städ, disk, mat och tvätthjälp så fort jag flyttar hemifrån till en egen lägenhet. Men detta är tydligen inget konstigt. Inget konstigt alls. Jag var förberedd på detta innan min resa började. Men ibland det är otroligt frustrerande att ses och behandlas som tre år yngre än vad du känner dig. Som tur är har min värdfamilj stor förståelse men på måndag blir det byte av familj så då får vi se vad som händer…