Moa Haeggblom

Denna helg har jag besökt två stora event här i Ensenada. Först upp var ”Verbena”. Verbena är en tredagarsfest som innebär att man stänger av två gator mitt i centrum av staden och ställer upp bord där du kan smaka vin gratis och lyssna på musik. Under lördagskvällen var det smockat med folk kan jag tala om. Alla människor från större städer runt omkring kommer till Ensenada för denna fest, och eftersom det är fri entré går det knappt att ta sig fram. Jag träffade massvis med härligt folk, men efter två timmar hade jag inte lust att knuffas och trängas längre. Dagen därpå åkte jag tillsammans med mina värdföräldrar till ett annat event- ”la paella”. Paella är ursprungligen en maträtt från Spanien, men under denna söndag varje år anordnas en paellatävling strax utanför Ensenada. Här kan du mingla runt och smaka gratis paella och vin från olika gårdar. Till denna tillställning betalades inträde och det var riktigt förbaskat varmt eftersom solen gassade, men ändå dök det upp cirka fyra tusen besökare under söndagen. Min värdpappa var med i tävlingen och tillagade egen paella, den var så otroligt god! Och ni som inte smakat paella innan – gör det så fort ni får chansen!

Jag har också fått en del frågor och kommentarer (vilket jag tycker är jättekul), speciellt om språket. Jag kan ju helt ärligt erkänna att det är svårt med spanskan. Den spanskan som jag läst i skolan är inte alls densamma som de pratar här. Dessutom kan nästan alla prata engelska här, vilket både är positivt och negativt. Det har varit väldigt enkelt att träffa nya människor och kommunicera med min värdfamilj men samtidigt vill jag ju lära mig spanska. Så från och med nu pratar min värdfamilj med mig på spanska och jag får helt enkelt försöka förstå… Pratar de väldigt långsamt och jag koncentrerar mig ordentligt går det för det mesta att lista ut vad de menar och vill. Problemet uppstår när städerskan här i huset pratar med mig eftersom hon inte förstår ett ord av engelska, och jag tvingas till att använda min spanska. Men det är nyttigt och jag lär mig en hel del. Även om jag bor i ett vanligt medelklasshem finns här en så kallad ”muchacha” som bor i huset och hjälper till med städning, matlagning, disk och tvätt. Detta är så otroligt vanligt här borta, men inte alls något jag är van vid. Jag känner mig lite dum och slö som lämnar jobbet åt någon annan. Men det tillhör denna kultur och detta levnadssätt, och det är troligtvis inte något som jag kommer ha svårt att anpassa mig efter;)


PAELLA!



Framåt kvällen blev det musik och dans!

Måndag morgon och det var dags att åka till skolan för första gången. Dock hade jag inga lektioner första dagen men jag kollade in skolan, träffade rektorn (som bara pratar spanska) och köpte min skoltröja som jag måste ha på mig varje dag i skolan förutom fredagar. Till denna tröja måste jag ha på mig jeans och gympaskor – även om det är stekigt varmt som det varit denna vecka! Dagen därpå hade vi ett möte med alla utbytesstudenter som går på skolan, vilket är 9 stycken! Jag är den enda från Sverige, men jag träffade faktiskt en kille på skolan som åkte till Sverige som utbytesstudent förra året. Det var riktigt kul men förvirrande att helt plötsligt börja prata svenska med någon härifrån. Efter mötet fick jag reda på mitt schema och min klass. Alla mina lektioner är på spanska, förutom engelskan såklart (som jag läser med alla hel- och halvamerikaner…)

Skolan är helt klart annorlunda här jämfört med hemma. För det första börjar skolan klockan 7 på morgonen! Sedan har man lektioner fram till den 30 minuters långa lunchrasten. Lunchen består av något du tagit med hemifrån eller något du köper i kafeterian. Detta innebär att man måste trycka i sig en hel del frukost för att orka med dagen (vilket jag inte är allt för förtjust i). Efter lunchen börjar lektionerna igen som håller på fram tills 2, då alla slutar. Positivt är att man har hela eftermiddagen ledig! Lektionerna i sig är också annorlunda. Jag hade förberett mig på strikt koncentrerade elever och lärare med kavaj. Inte då. Jag tror aldrig någonsin att jag har varit med om en snackigare lektion än engelskalektionen. Dock pratade ju alla engelska.  Men de hade massa trix för sig och viftade med händerna, slog med nävarna och räckte upp händerna för att vara tysta.

Jag har redan gått en hel vecka i skolan, vilket har gått väldans fort. Men nu är det helg igen och nya äventyr väntar!




Jag har också hunnit med att åka runt bland olika vingårdar som finns här, och det finns en hel del att se eftersom Baja California och California på andra sidan gränsen har gott om viner. Tjocka släkten är ägare av ett par rancher och odlingar så jag hängde med ut i värmen. Vindruvorna var otroligt smarriga!

Efter resan till San Diego har jag hittat på en hel del. Jag har lärt mig att använda en så kallad ”nextel” istället för en mobiltelefon. Nextelen fungerar som en walkie-talkie, och det är tydligen vad alla använder här. Jag har också varit och kollat in det gym som jag tänker börja på. De har spinningklasser, yoga, boxning och lite allt möjligt. Jag kommer nog hitta något som passar mig! Jag kollade också in ett ställe dit min värdmamma brukar åka och simma. Dessutom har jag ätit otroligt god hotellfrukost (med solmogen mango och papaya), besökt stranden och varit på fest både fredag och lördag. Livet leker helt enkelt! Men det mest intressanta var att åka till ”el rancho”.

Ranchen som tillhör någon släkting ligger cirka 2 timmars krokig och guppig bilkörning från Ensenada. Jag börjar förstå varför alla kör omkring i sina pick-ups och andra monsterbilar. Vi körde först upp över bergen, sedan genom en valley, och sedan ännu en liten bit till upp över nya berg. Mammas lilla toyota hade troligtvis lagt av efter första kullen ;) Till slut var vi inne på området. Värmen hade nu stigit några grader och när jag kollade på termometern stod den på 98 grader F (cirka 35 grader C) - i skuggan. Jag träffade en del släktingar och andra bekanta till min värdfamilj eftersom de skulle ha någon slags fest framåt eftermiddagen och kvällen. Vi tog en liten promenad på området för att kolla in naturen som skiljer sig en del från resten av Mexico. Det fanns träd, speciella träd! De var till och med lite gröna. Efter ”skogspromenaden” blev vi bjudna på mat av alla trevliga människor. De hade tillagat något kött under marken i 12 timmar, och det var otroligt gott! Kommer inte ihåg vad rätten heter för all mat här har ju så konstiga namn. Efter ett litet tag började ett litet liveband att spela typisk mexikansk musik. Alla kunde sjunga med i låtarna och efter ett tag började de även dansa massa speciella danser. 91 och 95-åriga gammelmormor med kompanjon var även dem uppe för att kontrollera att fötterna kunde röra sig i takt till musiken! Även alla 4 och 5-åriga barn ville prova på dansgolvet. Framåt kvällen lämnade vi den härliga stämningen eftersom jag skulle dra mig vidare till andra festligheter…

Nu är klockan runt 9 på morgonen och om bara någon timme ska jag åka till skolan för första gången. Jag ska bli presenterad för min nya klass och köpa min skoltröja som jag måste bära varje dag i skolan. Adios!

Torsdag morgon blev det till att stiga upp tidigt för en tripp till San Diego. Jag, mina värdföräldrar och värdbror gick upp vid sådär 7-tiden och efter cirka 1,5 timmes körning nådde vi staden Tecate och gränsen till USA. Där fick vi stå i kö. Vi passade på att köpa tortillas och något slags torkat kött (som såg ut som knark!) i väntan på att få passera gränsen. Efter en tid kom vi fram till gränsvakterna där vi lämnade över våra pass och förvånad blev jag när den amerikanska vakten berätta att han varit i Sverige och tyckte det var så vackert med de röda små husen. Det var bara att passera, inga konstigheter alls (vilket jag hade oroat mig för innan, men tydligen räckte det med mitt vanliga svenska pass för att ta sig över gränsen). Vi fortsatte köra mot San Diego och efter hand började vräkiga villor och stora vingårdar träda fram. Ju närmre staden vi närmade oss märktes skillnaden mellan de två grannländerna. Allt, verkligen allt, kändes så stort i detta land. Väl framme i San Diego blev det shopping. Tydligen är det väldigt vanligt för folket i Mexico att åka till de stora köpcentrumen sådär en gång i månaden för att köpa vad de nu kan behöva. Köpcentrumet vi åkte till var stort. Det fanns tåg om du inte orkade gå och om du behövde vila var det bara att sätta dig en stund i någon av massagestolarna. Efter en del inhandlande träffade vi lite släktingar och begav oss mot San Diego downtown och Seaport Village. Vi promenerade längs hamnen och här fanns en hel del att titta på. Stora byggnader, stora båtar, stora statyer… Jag hittade en skandinavisk butik som jag var tvungen att kika in i. Här fanns dalahästar, osthyvlar och även en handduk som jag vet finns hemma i Kalmar. Vi fortsatte gå längs den härliga hamnpromenaden bland papegojor, balanserande stenar och konstnärer. När benen blivit tillräckligt trötta begav vi oss mot någon släktings hus där vi skulle stanna över natten.

Under kvällen sa jag hej då till min värdbror som klockan 4 på morgonen skulle ta flyget från San Diego till Polen, där han ska stanna ett år som utbytesstudent. Jag är så otroligt glad att han i alla fall har bott hemma den första veckan som jag varit här, det har underlättat väldigt mycket och jag har genom honom träffat massa människor. Men nu får jag klara mig på egen hand! Dagen därpå körde vi tillbaka mot Ensenada genom Tijuana (som är en gränsstad på den mexikanska sidan). Det märktes väldigt tydligt att man nu hade lämnat USA och allt det där stora och fyrkantiga. Tijuana är visserligen en stor stad, men fattigdomen är slående. Det var bara att låsa dörrarna, tuta och köra. Vid 3-tiden var vi tillbaka i det lite mer tryggare Ensenada och jag är verkligen helnöjd med resan till San Diego! Troligtvis blir det fler vändor dit!


Mina värdföräldrar tar en paus i massagestolarna!

Hej och hallå!

En hel vecka har gått sen jag landade med flyget i Tijuana, och allt känns fortfarande nytt och spännande! Sedan förra inlägget har jag hunnit med två biobesök, ”Inception” och ”Salt”. Dock var det ganska ansträngande att se filmerna med spansk text...  Men positivt är att det endast kostar ungefär 20 svenska kronor att gå på bio här! Galet billigt, så troligtvis blir det mer av den varan. Jag har också smakat något ruskigt motbjudande – stark glass! De äkta mexikanerna här nere kunde inte ens äta upp chiliglassen på grund av att det brändes för mycket i halsen. Därför valde jag klokt nog en med jordbuggssmak istället. Jag har också stekt en dag i någon av alla släktingars pool, bevittnat Ensenada uppifrån och varit på puben där jag tittat på fotboll iklädd en mexikansk fotbollströja. Hela tiden träffar jag nya människor, och jag börjar faktiskt komma ihåg några av deras namn! Underligt nog har jag inte blivit magsjuk än, peppa peppa…. Och till min stora förvåning: Mjölken smakar likadant som i Sverige – Jag är räddad!

Jag har även snurrat omkring en del på immigration office, där jag har försökt få mitt visum så jag kan åka in och ut ur Mexico. Det har inte varit det lättaste, men allt är nu fixat och klart. Och tur är det, för imorgon bär det av mot San Diego!



Ensenada - Staden ligger i nordvästra delen av Mexico, vid stillahavskusten, och är ungefär lika stor som Malmö. Har en stor hamn och är känd för sitt fiske! 


Jag och min värdbror.

...här i Mexico och det har hänt en hel del här borta sen förra inlägget, jag har haft fullt upp med annat än att skriva på bloggen… Dock har jag inte hunnit träffa min kontaktperson än. Istället har jag åkt till ”la Bufadora” som ligger 30 minuter utanför Ensenada (där jag bor). Tyvärr glömde jag min kamera, men jag ska försöka beskriva. Stället ligger uppe i bergen precis vid klipporna vid vattnet, med världens utsikt. La Bufadora är namnet av en grotta som finns där. Vågorna som kommer in från stilla havet gör så att grottan fylls med vatten, och sen trycks vattnet rakt upp i luften med en jävlarns fart. Fräckt var det! Jag har även spenderat lite tid på stranden här i Ensenada med min värdbror och hans kusin. Vattnet var faktiskt inte alls så kallt som jag trodde det skulle vara, riktigt skönt var det! Och jag har blivit lovad surflektioner, det ni ;) Jag har också blivit medtagen till en hel del fester, vilket har varit riktigt bra. Jag har träffat massor med folk som frågar om allt och ingenting, alla är så öppna mot nya människor här på ett sätt vi inte är hemma… Dessutom pratar nästan alla engelska, eftersom det ligger så pass nära USA, vilket gör allt enklare. Jag har också ätit äkta mexikansk tacos, vilket inte alls smakar som det vi kallar tacos hemma. Det var starkt, och då menar jag starkt så att jag nästan tappade andan.

Utöver detta och mycket annat har jag träffat släkten. Man kan ju lugnt säga att släkten är stor och högljudd, och härliga människor verkar de vara allihop! De är 20 kusiner i ungefär samma åldrar. Lägg sen till alla brorsbarn, farbröder, fastrar, mor- och farföräldrar, ingifta hit och dit, så har du samlat ihop en hel del folk. Några av dem kommer gå på samma skola som mig, och många av de äldre har varit iväg på utbytesår tidigare, precis som jag är nu. Dock känns det som om alla heter samma sak. Det finns 5 Carlos och en hel del Juan i denna släkt. Namnen är ganska förvirrande, men det kommer väl så småningom.

Men nu är klockan mycket här borta, i landet där man har skor på sig inomhus, äter massvis med tacos och pussar varandra på kinderna. Adios amigos!

JAG ÄR I MEXICO efter en väldigt väldigt lång resa…. Flyget lyfte från Arlanda kl 7 på morgonen mot Frankfurt. I Frankfurt gick allt som det skulle och jag plus två utbytesstudenter till bytte flyg mot Mexico City. Denna flygtur tog 12 timmar, och jag lyckades nog sova iaf 30 minuter efter att ha tittat på Shrek och Nanny McPhee. I Mexico City skulle vi få hjälp med att byta flyg eftersom det inte finns några skyltar som visar vägen och vi tre skulle med flyg åt olika håll. Problemet var bara att denna visa-vägen-människa inte dök upp. Tror jag frågade alla gubbar med uniform om vägen till min gate (som jag inte visste numret på). 20 minuter innan mitt flyg skulle gå bytte de även min flight, så det var bara att ta löpet genom den gigantiska flygplatsen. Men jag hann med mitt flyg mot Tijuana! Väl framme i Tijuana dök inte mitt bagage upp… Även här frågade jag alla gubbar med uniform eller militärutstyrsel, tyvärr kunde ingen engelska. ”No inglés” var det enda de kunde säga. Lösningen: Prata spanska. Efter ett bra tag dök väskan upp och jag kunde äntligen möta min värdfamilj! Efter att jag gått igenom tullen möttes jag av min värdmamma, värdpappa och värdbror som kramade om mig och hälsade mig välkommen. I bilen på väg till mitt nya hem pratade vi konstant om allt möjligt, de är verkligen härliga människor!:D Denna tisdag blev för mig världens längsta. På grund av tidsomställningen förlängdes den med 8 timmar. Jag var ganska trött i huvudet när jag skulle sova….

Morgonen därefter vaknade jag sent efter att ha sovit ut ordentligt. Min värdmamma och värdbror ville visa mig runt i staden, så vi tog bilen (såklart) och körde in mot centrum. Jag åt min första Fish-Taco som var supergod! Jag tror inte att jag kommer behöva gå hungrig här borta… Vi gick längs vattnet och inne bland affärerna, och överallt vi gick fanns sombreros och ponchos att köpa! Senare på kvällen var jag på mitt första rotarymöte, vilket var ganska intressant. Ett 20-tal gubbar med mustascher och kavajer hade samlats i en lokal för sitt möte. Det började väldigt formellt med handen på hjärtat och uppläsning av en text som jag inte förstod. Efter ett tag övergick det formella till mer avslappnad attityd! Helt plötsligt började de leka frågesport, och den som inte kunde svaret fick betala. Detta var sättet att samla in pengar i deras rotaryklubb ;)

Nu är det morgon igen och jag har en ny dag framför mig. Troligtvis ska jag möta min kontaktperson, åka till stranden och eventuellt gå på fest med min värdbror!