Moa Haeggblom

Har nu suttit insydd i mitt rum sen i måndags med världens halsont och feber. Inte så värst roligt, men imorgon bär det troligtvis av mot skolan i alla fall. Det är ju trots allt fredag och jag har börjat tröttna rejält på de mexikanska ”telenovela” som ständigt rullar på tv:n. Tänk dig skilda världar eller vita lögner eller vad de där svenska såporna hette för några år sedan och lägg till en sombrero och en mustasch, be dem skrika på spanska och gråta var och varannan minut så har du en mexikansk telenovela! Det kanske mest anmärkningsvärda är att det är diskussionsämnet nummer ett i skolan. Det enda samtalsämne där du kan prata med din lärare som om ni vore vänner. Jag försöker mest hålla mig för skratt.

Nu har det gått så lång tid att jag inte har en aning om vad som har hänt sen sist. Det har blivit ett lite uppehåll i skrivandet, mestadels tror jag det beror på att det känns konstigt att sitta och skiva om sin vardag. Inget jag skulle göra hemma direkt, men jag kan börja med att tala om att skolan har dragit igång igen. Efter två månaders vinterlov var det ganska skönt att vara tillbaka i klassrummet med skoltröjan på. Dock är det inte riktigt min melodi att börja skolan klockan 7 varje morgon, så jag tröttnade ganska snabbt och nu efter tre veckor i skolan längtar jag till nästa lov! Förutom skolan har det rullat på som vanligt med bio, filmkvällar och restaurangbesök. Utöver detta vanliga har jag även hunnit med att åka till Mexicali.

Det blev en hel helg i denna stad med min gamla värdfamilj, eftersom min gamla värdsyster nu kommit hem från Australien och pluggar i Mexicali. Staden är egentligen en väldigt konstig stad. Mitt ute i ingenstans, eller snarare mitt ute i öknen, ligger denna stad med cirka 1 miljon invånare.  Stekhett under sommarmånaderna då termometern visar uppåt 50 grader och det är absolut snustorrt i luften. Turligt nog åkte jag dit nu när man inte dör av värmeslag men det är tillräckligt varmt för att sitta med shorts och linne i skuggan. I Mexicali blev det ett antal carne asada (mexikansk grillfest) med vänner till familjen. Det tittades även på super bowl, eftersom amerikansk fotboll är stort även i Mexiko. Dock har jag noll koll på reglerna, men det spelar inte någon större roll då det viktigaste är att kunna skrika sig hes med resten av mexikanarna!

Tänk att det redan har gått mer än ett halvår sedan jag kom hit. Sjukt. Inte mycket tid kvar tills jag åker tillbaka nu, och det är fortfarande så mycket jag vill göra och uppleva här borta så tiden känns knapp. Men jag får försöka ta vara på den tid jag får helt enkelt!


Patrizia och jag stack och åt hamburgare en dag, och vi försökte visa att vi inte var några amerikanska turister då vi proppade i oss chili och jag vet inte vad (bilden). Inget jag kan rekomendera om man är lika känslig som mig för stark mat.


I bakgrunden skymtar den utsikt som vi har från skolparkeringen!





Chokladbollstillverkning med Barbara!