Tjurfäktning
Ja, jag har varit på tjurfäktning! Det var hemskt. Första och sista gången kan jag lugnt tala om för er. Tillställningen anordnades av min roatryklubb här och det var därför obligatoriskt för alla utbytesstudenter att åka på tjurfäktningen, eller corrida de torros som det heter på spanska. I lördags mitt på dagen begav vi oss ut mot ranchen där eventet skulle hållas. Ranchen, eller vingården, var otroligt vacker med en underbar utsikt! Först blev det mat- massvis med mat fram till klockan 5. Dock var det sjukligt varmt och jag fick mest i mig vatten. Efter mat och kindpussar började folk samlas vid arenan. Eftersom vi var speciella gäster av något slag fick vi självklart platserna längst fram… Hela skådespelet började med att matadoren och alla hans medhjälpare spatserade in på arenan för att möta publikens jubel. Stoltheten syntes tydligt. När de gjort sig redo släpptes tjuren in. Han hade inte en chans. Med röda och rosa kappor retades tjuren upp och sedan skulle matadoren visa vad han går för, visa hur modig han är. Men eftersom tjuren redan fått spett i nacken var han dåsig och helt chanslös. Med bara ett par meter från tjuren kunde man se allt, verkligen allt… Jag mådde helt ärligt riktigt illa av allt blod. Efter att tjuren fajtats i en halvtimme var det över för hans del. Det döda djuret släpades ut av en traktor, men för publikens del väntade tre tjurar till. Jag vägrade stanna kvar och gick helt enkelt där ifrån. Sättet publiken hejade fram matadoren fick mig att må uselt. Det är något som jag verkligen inte kan förstå, hur man på fullt allvar kan ropa av glädje, klappa händerna och skrika bravo när ett djur lider på detta sätt. Här borta är detta en del av kulturen, men framför allt är det underhållning för de rika.
Mer blider lägger jag inte upp här... Jag struntar i de hemska, så det får räcka med dessa!
