Barn igen
Den där friheten och det där ansvaret som är så självklart där hemma i Sverige är något som fattas här borta. Man känner sig näst intill som ett litet barn igen. Ett barn som måste fråga om skjuts vart man än ska, som inte kan gå ut på en promenad själv och som inte får lämna skolans område. Det är annorlunda. Det känns som om jag hade mer ansvar i sjätte klass när jag faktiskt vid ett tillfälle fick tillåtelse att på egen hand gå till affären. Kanske beror det på att Mexiko är ett farligare land, kanske inte. Barn och ungdomar som växer upp här lär sig inte att ta ansvar i den utsträckning som jag är van vid. Måste tillägga att detta berör de ungdomar som jag har träffat och lärt känna, som går på stans dyraste privatskola. Det skulle aldrig finnas i mitt huvud att jag skulle skaffa städ, disk, mat och tvätthjälp så fort jag flyttar hemifrån till en egen lägenhet. Men detta är tydligen inget konstigt. Inget konstigt alls. Jag var förberedd på detta innan min resa började. Men ibland det är otroligt frustrerande att ses och behandlas som tre år yngre än vad du känner dig. Som tur är har min värdfamilj stor förståelse men på måndag blir det byte av familj så då får vi se vad som händer…
